Han har utbildat tusentals experter inom cybersäkerhet och varit rådgivare åt över hundra företag och myndigheter.
Fredrik Blix är doktor i cybersäkerhet. Han anser att debatten om hälsodata är snedvriden och rädslan för orätta händer nästan överdriven. Samtidigt varnar han för utpressningsvirus och oslagbara algoritmer, och förklarar varför det kan vara nödvändigt för individer att dela med sig av sin hälsodata för att få offentlig vård i framtiden.
Berättelsen om hälsodata kantas av etiska överväganden – mellan rätt och fel, ont och gott. I den ena änden hittar vi den oerhörda potentialen, i den andra finns faran för medborgarnas liv och säkerhet.
En som har etikfrågorna i blodet är Fredrik Blix. Han är äldste sonen i en gotländsk släkt där man “alltid har jobbat i det allmännas tjänst”. Hans far, farfar, farfars far och så vidare var präster.
Själv blev han doktor i cybersäkerhet, en roll som han tycker påminner om förfädernas yrkesval.
– Jag ser cybersäkerhet som en fråga som är helt central för bevarande av demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. I digitaliseringens nästa steg kommer datorerna komma ut i vår värld, och då kommer cybersäkerhet stå för kontrollen. Så egentligen kanske det inte är så långt ifrån rollen som kyrkan hade förr, skrattar han.
Kontroll, lagar, regleringar. Det är teman som även återkommer i de nutida diskussionerna om hur hälsodata ska få användas. Själv tycker Fredrik Blix att debatten ofta blir lite snedvriden ur ett säkerhetsperspektiv.
– Riskanalyserna ska inte bara titta på vad som kan gå fel med hälsodata, utan även vad som kan gå rätt. Man är nästan överdrivet rädd för att känsliga vårduppgifter ska hamna i orätta händer. Men det är inte den enda säkerhetsaspekten vi ska ha för ögonen. Jag vill slå ett slag för att det viktigaste är tillgänglighet till högkvalitativ vård, säger han med emfas.
Som exempel tar han diabetespatienter som skulle kunna ha stor nytta av olika digitala hjälpmedel, men som kräver att man delar med sig av sin hälsodata.