Att med ett blodprov få svar på om du har cancer kan snart  bli verklighet. Vid Örebro universitet pågår ett forskningsprojekt för att lära mer om hur cirkulerande biomarkörer kan användas  för prediktiv testning, för att följa upp effekten av behandling  och för att upptäcka återfall. 

I projektet Allvos studerar forskarna vid Örebro universitet patienter som utreds i det standardiserade vårdförloppet ”Allvarliga ospecifika symtom som kan bero på cancer”. Syftet är att ta fram ett test för att upptäcka cancer och även kunna fastställa tumörens ursprungsvävnad genom att kombinera olika typer av cirkulerande biomarkörer. 

Allvos är en del i ett större forskningsprojekt kring biomar-körer där Gisela Helenius är huvudansvarig forskare. Hon är FoU-samordnare och adjungerad universitetslektor vid institu-tionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet. 

Gisela Helenius ser stora möjligheter med att använda biomar-körer för att upptäcka cancer.  

– Det finns en otrolig potential på sikt att förbättra för patienten genom möjligheten att upptäcka cancer tidigare. Definitivt när patienten har symtom, men på längre sikt för-hoppningsvis ännu tidigare, säger Gisela Helenius. 

Hon menar att användandet av biomarkörer kan ge stora besparingar åt hälso- och sjukvården. Dels genom att cancer – och även återfall – upptäcks tidigare. Men minst lika viktigt kan det bli att kunna utesluta att patienten har cancer.

Diagnostiken kommer också att bli mer effektiv och patien- terna kan få snabbare svar under hela sjukdomsförloppet. 

Genom att återfall kan upptäckas tidigare ökar även möjlig- heterna till mer individanpassade lösningar med målinriktade och skräddarsydda behandlingar.   

De farhågor Gisela Helenius ser handlar om risken för att även upptäcka tumörer som inte är maligna, och därmed skapa onödig oro för patienten och en ökad belastning på hälso- och sjukvården. 

– Det är viktigt att studier görs tillsammans med dem som behandlar patienterna. Det är då man får de stora vinsterna, säger hon och efterlyser en bättre kontakt mellan behandlande läkare och de som ställer diagnos. 

En annan förutsättning menar hon är att hälso- och sjuk- vården verkligen vill förändra sitt arbetssätt. Till exempel borde användandet av biomarkörer implementeras i de  nationella vårdprogrammen. 

– Det kan vara trögt att införa den nya tekniken. För att lyckas måste vi ha tydlig evidens men också jobba tillsammans nationellt, exempelvis som vi gör inom Genomic Medicine Sweden, avslutar Gisela Helenius.